måndag 14 september 2015

Brist på rutiner

Jag är en rutinmänniska. Jag gillar att göra saker på ett visst sätt varje dag. Då vet jag vad som komma skall och mitt inre kontrollfreak mår bra. Jag tror också att rutiner är viktigt för barn för att få dem att känna sej trygga i vardagen. Lillasyster verkar dock inte vara av samma åsikt. Vi har nämligen noll rutiner ännu. Mest är det nog kanske mitt eget fel. Våra dagar har inte varit så strukturerade som jag skulle kunna önska och då är det svårt att ens se något mönster hos henne. Med Hubbe började vi få rutiner just vid tre-månaders ålder vill jag minnas, så det borde väl nog komma så småningom. Jag riktigt längtar tills jag vet lite hur hon skall sova, hur länge och när. Nu kan hon ena dagen sova två-tre långa tupplurar och nästa dag fem korta. Ibland är hon vaken två-tre timmar i sträck, ibland är hon trött efter 40 minuter. Mycket beror nog på magen, hon är fortfarande rätt så skrikig. Och "dåliga" dagar så sover hon betydligt sämre än de dagar hon inte är missnöjd. Så bara magonten skulle ge med sig så tror jag också rutinerna skulle komma av sej själv. I väntan på det så får jag väl flyta med och ta dagarna som de kommer. Men det är så svårt för mig, jag vill ju ha struktur. Ätandet är hon dock ganska rutinerad med som tur. I regel äter hon var tredje timme och på natten en gång. Men också här varierar det ibland så jag blir helt tokig. Och är hon missnöjd så vägrar hon amma, så då kan det gå så att hon är hungrig men ändå inte äter. Frustrerande för oss båda kan jag tala om. Men som med allt då det kommer till babysar och småbarn så är allt bara faser som passerar snabbare än man hinner märka. Så det är bara att försöka njuta av allt det härliga som småbarnstiden för med sej och strunta i att man inte kan planera dagarna så mycket.
Hon är nog ganska härlig ändå. Även om jag inte gillar bristen på rutin i våra dagar....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar