torsdag 3 juli 2014

Vår lilla superfilur

Hubbe har varit, och är nog så duktig på vår resa. Mest bara glada miner trots att vi släpar med honom till andra sidan jordklotet. Rutinerna har ju rubbats totalt! Tidsskillnaden är sju timmar och ändå klagar han knappt. Vi tar med honom på restaurang flera gånger om dagen. Flera timmar i bil har det blivit, samt nya hotell var och varannan natt. Kvällarna har ofta blivit (allt för) sena men han är glad ändå. Han verkar brås på sina föräldrar. Gillar att uppleva nytt och se nya ställen. Det är klart att det inte är helt det samma som att resa utan barn som med, men jag tycker att det hittills gått riktigt fint! Och det känns härligt att kunna resa som familj och vara tillsammans allihop. Extra nöjd är jag med resesängen. Jag tror det ger trygghet för Hubbe att varje natt sova i samma lilla sköna lilla bubbel-tält, oberoende av att vi kanske är i nytt rum. Att ha med samma giraff han alltid sover med även hemma hjälper säkert också. Maten har det varit lite si och så med. Gröt hittade vi direkt, så det sku vi inte alls behövt ta med från Finland. De amerikanska matbutkarna faller dock inte lika väl i smaken för filuren. Vår räddning har varit avokados. De äter han alltid och de är ju nyttiga och verkar alltid vara perfekt mogna i detta land. Han äter oftast samma som vi till lunch och middag och det funkar ju det med. Att vara strikt med socker och fet mat funkar dock inte riktigt här... Men men, vi är på semester! 

2 kommentarer:

  1. Vitsi jag är "impressed" att ni tar det så lugnt och bra på en sådär lång resa - och reser som om ni inte hade barn (dvs. gör allt vad ni vill fast ni har barnet med)!!! Vi har haft två supersnälla pojkar (nu 4 och 6), som sovit bra var än de är, ätit bra och varit helt normala på resa. Men jag har ändå inte "vågat" mig på de resor vi vuxna skulle vilja göra (forska världen ;) - utan farit nu de första åren endast på skidresa till alperna en gång per år och till släktens hus i Spanien (där allt är bekant och nära). Jag har liksom tänkt att man inte ändå kan njuta av dyra långa fina resor med små... Och det är ju helt i mitt eget huvud, jag vet. :) Nu skall vi fara till NY och jag stressar nu redan hur flygresan kommer att gå... Varför inte ta det som det kommer (coh troligen gå helt bra)?! Suck med mig!
    Å jo, vi har gjort samma - tagit samma trygga nalle/kurre som de haft sedan bebis med oss - de somnar lättare med dem i famnen på flyget osv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara att fara säger jag! För tro mig, jag vågar inte heller egentligen. Men tur är Maken min både mer chill och mer äventyrslysten så han puffar på. Och allt går ju! Mycket bättre än jag tänkt det dessutom :)

      Radera