Glad påsk

Glad påsk! 

Jag tänker logga ur internet och ta påskledigt. Bara chilla med lilla familjen. Äta påskmiddagar med släkt och vänner. Måla ägg och leta chokladägg som Påskharen gömt. Gör det ni med, tycker jag. Så "ses" vi igen efter påsk. Glöm förresten inte heller att det bli sommartid under natten till söndag. Eftersom solen kommer fram när det blir vår så skall klockan fram den med!

Itzbeen PocketNanny

Itzbeen baby-hålla-koll-på-allt-möjäng.

Varför kände jag inte till denna produkt innan Hubbe föddes?! En manick som man klockar in när man ammar, vilket bröst som ammats, när bebin somnar och vaknar samt när man bytte blöja senast. Perfekt hjälp för en trött amningshjärna att hålla reda på allt i bebisvardagen. Nu försöker jag skriva upp lite grann, men jag glömmer hela tiden, dessutom orkar jag bara skriva sömntiderna. Denna skulle vara perfekt för att hålla koll. Nattlampa har den också för nattamning eller blöjbyten i mörker. Men nu känns det som att det kanske är för sent att beställa en i detta skede?! Det tar ju säkert ett par veckor innan den kommer på posten och då har vi för förhoppningsvis eventuellt börjat få lite rutiner redan?! Mojängen kan beställas bl.a. härifrån. 

Bebikläder den första månaden

Jooles undrade hur mycket kläder vi hade införskaffat och i vilken storlek, samt annars också hur mycket man behöver i början, så jag tänkte ta och formulera ett inlägg med mina tankar angående bebikläder den första månaden. Självklart är det stor skillnad på bebisars storlek i början, vår son var ju rätt liten med sina 3 kilo, så jag skriver förstås utgående från det. 

Den första veckan var allt stort. Enormt nästan och lilla Hubbe drunknade nästan även i de minsta plaggen. En body från Kappahl Newbie kollektion i storlek 44 hade jag skaffa, den passad perfekt. Ett par små sparkbyxor av märket Joha i storlek 50 var också bra. Annars är bodyn som har "händer" jätte praktiska då bebisens naglar är så vassa i början och de lätt skrapar sig i ansiktet annars. Små vantar från H&M har också varit jätte bra (köp om du hittar, de tar slut snabbt har jag märkt). H&M vantarna har varit de enda som har hållits på, de andra vi har har alla trillat av och varit för stora! Några små mössor är också bra att ha, eftersom bebin de första veckorna inte är så bra på att hålla värmen annars.

Omlottbodys är de bästa på små bebisar för de är enklare att klä på. Sockor är svåra att få att hållas på, men det lönar sig att köpa sådana som har rätt långa skaft så är sannolikheten att de hålls på större. Bomullsmössa är bra att ha de första veckorna så att bebin kan hålla rätt kroppstemperatur. Små "vantar" för att skydda från skrap i ansiktet är också praktiskt.

Byxor och pjamisar med "fötter" är också mycket bättre än de utan, strumpor på små bebifötter vill nämligen hållas på rätt dåligt.... Angående pjamisar så lönar det sig också att ha några med dragkedja, de går mycket snabbare att ta på och av än knappvarianterna då man är trött och bara vill byta blöja snabbt på natten. Omlottsbodyn är också bättre än de man måste dra över huvudet! Första gångerna var det jätteskrämmande att dra en body över "Hubbes" lilla ömtåliga huvud.  

Babybyxor med fötter är de bästa tycker jag. Då slipper man sockor som bara trillar av!

Storlek 50 har annars varit bra hittils. Vissa 56:or är också nu passliga, några 50:or börjar bli lite trånga. Angående storlekar så varierar det också jättemycket från märke till märke. En body av ett märke i storlek 50 kan vara enorm emedan en i storlek 56 av ett annat kan passa perfekt redan nu. 

Jag tycker inte man behöver särskilt många plagg alls per storlek. Även om vi knappt köpt något själva, eftersom vi lånat de mesta av Grannen och av Marika, så har vi ändå för mycket känns det som. Jag hinner inte använda alla kläderna... 3-5 bodyn och 2-3 byxor räcker bra och så 2-3 pjamisar till det. Lite beroende på hurdana tvättmöjligheter och ork att tvätta man har förstås. Vi har tvättmaskin och tumlare som ändå snurrar nästan dagligen så då behövs det inte så många. Ett par dagar har vi behövt byta en body pga. spugelolyckor, men oftast kan man ha samma hela dagen.  

En ytterhalare behövs om bebisen föds under alla andra månder utom kanske juni-augusti. Pjamisar med dragkedja är bättre än de med knappar då de går snabbare att sätta på igen om man måste byta blöja på natten!

Utöver vanliga kläder har vi också skaffat ett tunt ylleunderställ, en tjockare yllehalare med bomullsfoder, en toppahalare (eller den har vi lånat). En yllemössa är också nödvändig så här när det är kallt ute. Men annars behöver man nog inte så mycket mer i klädväg den första månaden. 

Babymassage

Idag på förmiddagen testade vi en ny grej med "Hubbe". Jag gav nämligen honom babymassage. Det var en succe. Han blev så lugn och nöjd. Detta skall vi nog göra till en tradition och göra kanske varannan dag eller ett par dar i veckan. Viktigt är det förstås att bebin redan innan man börjar är mätt och nöjd. Jag följde instruktionerna för Liberos massage som det stod om i häftet man fick i väskan från Kvinnis. Här kan du också kolla in videon för hur man gör. Någonstans läste jag också att regelbunden babymassage inte bara hjälper anknytningen mellan baby och förälder utan också har visat sig ha positiva effekter på babyns magont. Babysar som fått babymassage har mindre benägenhet att få kolik eller andra magbesvär. Jag vet nu  inte om det stämmer men jag tänker nog fortsätta massera oberoende :)

Bild via google.

Vardagslyx

Efter att jag klarat av en lång promenad och en del ärenden på stan med nöjd sovande "Hubbe" i vagnen hela tiden kände jag att jag var värd en liten belöning. Take away-sushi och nyaste Mama blev det. Sushin måste jag visserligen slänga i mig med en hand samtidigt som jag lekte med bebis med den andra och Maman har jag nog inte hunnit öppna än, men det känns ändå lyxigt. Jag tror det är viktigt att man piffar till vardagen lite, speciellt när man är ensam hemma med en liten!

Mammalyx en vanlig tisdag

En månad

Idag fyller "Hubbe" redan en månad. Samtidigt som tiden gått otroligt snabbt så känns det ändå som att han redan funnits med länge. Konstigt. Jag börjar också bli allt mer van att vara Mamma. Det känns som att jag nu så småningom om börjar lära känna min son. Jag kan höra skillnad på olika sorters skrik och grymtande, om det är fråga om magknip, hunger eller något annat. Amningen går för det mesta också riktigt bra. Det jag ännu saknar är någon sorts rutiner. Jag är nämligen väldigt starkt en rutinmänniska som gillar att ha full kontroll och kunna planera i förväg. Det kan man inte riktigt ännu. Alla dagar ser olika ut. Ibland sover han fyra och en halv timme i sträck, ibland bara en. Jag försöker skriva upp när han somnar och vaknar men det är inte alltid jag kommer ihåg att göra det. I mitt veckobrev från Babycenter stod det att vid 6-8 veckors ålder så börjar de flesta bebisar få någon sorts rutiner, så snart är vi där. 

Hubbe och jag. 

Första dagen på tumis

Maken är tillbaka på jobbet och jag och Hubbe är första dagen på tumis idag. Hittills går det bra. Jag har till och med hunnit med lite annat än bebisskötsel, satt på tvätten, beställt lite foton och städat köket. I eftermiddag blir det också ett cafébesök med Marika. Spännande! Hoppas allt går bra och att Hubbe beter sig... Bajs- eller skrikfest första gången man går på café skulle vara lite tråkigt...

Påsken har börjat smyga sig in hos oss. Härlig påsklilja på köksbordet.

Dagens recept

Dagens middag var utomordentligt passande för en barnfamilj. Inte gör det något att våra barn inte ännu äter annat än bröstmjölk, de vuxna i barnfamiljen gillade också maten. Nämligen hemlagade chicken nuggets. Jag hittade receptet i denna inspirerande matblogg (hon har bland annat vecko-matsedlar varje vecka som är jätte inspirerande!). Nuggetsarna blev verkligen goda. Mycket bättre än processerade färdig nuggetar i plastask. Dessa kommer jag nog göra fler gånger. Och som sagt, har du barn så tror jag detta är en rätt som garanterat går hem hos dem med!

Du behöver:

hönafiléer (jag använde minuuttipihvin, de är bättre då de är tunnare så man kan var säker på att hönan blir klar inuti!)

1 dl skorpsmulor

½ dl parmesansmulor (finns att köpa på påse)

1 tsk citronpeppar

1 krm salt

1 ägg

Skär filéerna i mindre bitar. Vispa upp ägget i en tallrik. Blanda skorpsmulor, parmesan och kryddor i en annan tallrik. Doppa hönabitarna först i ägg och därefter i smulet. Stek i olja och smör. Servera exempelvis med sallad, ris, potatismos eller klyftpotatis. Ketchup eller gräddfilssås passar också bra till!

Att utmana ödet

De senaste veckorna har jag lagat extremt lite mat. Varje gång jag börjat med någon form av matlagning så har "Hubbe" blivit hungrig och Maken ha fått ta över. Därför var det lite som att utmana ödet när jag bestämde mig för att baka Dannis morots cupcakes idag på eftermiddagen. Två amningspauser måste jag visserligen ta, men muffinsen blev klara, utan att bli brända, och dessutom blev de sällsynt goda. Mina blev nu kanske inte riktigt lika fina som Dannis mästerverk, men man måste ju börja nånstans. Nästa gång skall jag nog försöka få dem att bli lite snyggare också och inte bara goda....

Jag behövde inte 40st cupcakes så jag delade receptet med tre. Det blev hur bra som helst det med!

Dags att ta fram påskpyntet

När man lever mitt inne i en bebibubbla märker man knappt att det redan börjar närma sig slutet på mars månad och att det är bara en vecka till påsken. Påskgräs tror jag nog inte jag hinner med mera i år, men påskris, blommor och några ägg skall nog få komma fram hos oss. Och det börjar ju bli hög tid att pynta nu så man hinner njuta av det innan allt är över. En liten kycklingdräkt till "Hubbe" skulle vi också vilja ha men jag vet inte riktigt varifrån man hittar en sådan?!

Påskliljor är ett måste på påsken. Liksom målade ägg, kanske vi också borde använda bara rosa färg i år... Kaninerna är söta. Videkissorna likaså, tyvärr kan vi inte ha sådana inomhus pga allergi. Det måste vara andra, pollenfria kvistar i vårt ris!

Fyndat

Vi var på promenad i främre Tölö idag och ramlade in i den ljuvligaste lilla barnklädsbutiken, Little Copenhagen, på Museigatan. Halva butiken är dessutom barnklädsloppis så vi passade på att fynda lite. Ett par supersöta små hängselbyxor från Petit Bateu i nyskick för 12e och en liten body med stjärnor från GAP för 4e. Den söta "tutthållaren" kunde vi inte heller motså. Om ni har vägarna förbi lönar det sig absolut att titta in!

Dagens shopping. En söt liten napphållare samt två seconhandplagg till "Hubbe".

Svårt att fatta

Precis som när jag var gravid, har jag svårt att fatta att det verkligen är sant. Att jag på riktigt är Mamma. Att  min son är min, på riktigt. Att han varit inuti min mage. När han sover måste jag ibland gå och kolla att det verkligen ligger någon i sovkorgen. Att det inte bara varit en dröm eller i min livliga fantasi....

Det är så stort att få vara med om detta. Att få bilda en egen liten familj. Att jag är Mamma till den fantastiskt fina lilla varelse som kniper så hårt om mitt finger på bilden....

Bebispyssel

Det har börjat rycka lite i min pysselnerv. Eftersom mina händer mot slutet av graviditeten var konstant domnade  kunde jag inte pyssla något alls. Jag som hade tänkt sticka, virka och sy under mammaledigheten innan bebin kom. Nu börjar dock sakta men säkert händerna bli bättre (helt bra är de nog inte ännu...) och jag har himlade lust att börja pyssla fina ting till Hubbe. Letade lite inspiration på Pinterest och jag hittade en massa fint som inte heller borde vara så svårt att förverkliga.

1. Små flugor passar små gossar. Idén hittad här. 

2. En liten stickad kanin. Hur söt som helst. Mönster från Wisebadger. 

3. En tråkig vit body kan piffas med ett påsytt ankare. Snyggt tycker jag! Här hittade jag idén.

4. Mobiler kan man göra av lite vad som helst. Till exempel av två pinnar och några sydda segelbåtar. Tyvärr vet jag inte varifrån bilden kommer ursprungligen.

5. En fin virkad skallra. Likannde kan man säkert själv försöka komponera. En bjällra innuti innan man fyller med vadd och den blir komplett. Denna kan köpas färdig för den late härifrån.

6. Små sockor behövs för små kalla bebisfötter. Dessa av garn från Debbie Bliss.

7. Napphållarae skulle vi behöva. De är enkelt att sy själv av fina färdiga band. Idén och instruktioner hur man gör hittade jag här. 

8. Denna molnmobil är så fin. Och jag tror inte den är speciellt svår att pyssla ihop själv. Originalet kommer från Etsy. 

9. Att föreviga "Hubbes" fot- och handavtryck är ett måste. Dekorativt blir det dessutom. Kanske dopinbjudningarna kan ha hans fötter på?! Bildkälla.

10. Lindas fina pippikofta skulle jag vilja testa mig på. Fast jag kanske skippar ränderna för att göra det enklare?!

11. Det finns så många fina idéer för mobiler. Denna med luftballonger är också cool. Instruktioner hittas här.

12. Om ett par månader börjar "Hubbe" kanske äta pureer och annan riktig mat och då behövs det hakklappar. Dessa i stjärnmodell är så fina tycker jag. Och jag tror inte det är så svårt att försöka sy en egen variant. Tyvärr hittar jag inte originalkällan!

Måndag

Måndag, solen skiner, sonen sover och hemma är det städigt och fint. Jag njuter för fullt. Detta är dessutom sista veckan Maken är hemma med oss. Så vi måste ta vara på tiden tillsammans till fullo. Fast jag börjar nog känna att det kommer att gå bra även när vi blir lämnade på tumis. I början var jag nästan lite rädd för hur det skulle gå att vara ensam. Men Mammasjälvförtroendet börjar sakta men säkert byggas upp. Jag har märkt att jag kan göra saker fast han är vaken och så sover han ju också en stor del av dagen. Lite knepigt är det förstås om det kommer något akut (tex. att någon ringer på dörrsummern eller telefonen ringer och man hade glömt lägga den inom räckhåll) just då man ammar, men då får allt annat bara vänta tills vi ammat klart.

På vårt soffbord just nu. Vackraste nejlikorna. 

Nytt barnsjukhus 2017

Linda har tagit ett super bra initiativ tillr årets största och viktigaste blogginsats! Nämligen en uppmaning om att alla skall donera en liten slant till insamlingen för ett nytt barnsjukhus. Jag donerade själv just10 euro. Gör det du med. Det går enkelt via sms. Kolla instruktioner här. Nu när man själv har barn känns det extra viktigt att det finns bra vård för andra små bebisar och barn som behöver det. I dagens läge är utrymmena inte bra alls, och utan donationer blir det ingenting. Så skänk en liten slant du med. Många bäckar små, ni vet. Varenda euro räknas!

Så här ser det ut nu, Kaos, oändamålsenliga utrymmen och uråldrig utrustning.

Stumpen

Vår son håller på att bli STOR! Igår lossnade nämligen hans navelssträngstump. Som vi har väntat på att den skall trilla av. Två och en halv vecka tog det. Ganska äcklig är den nog. Men naveln ser riktigt fin ut redan. Konstigt det där med navelsträngar förresten. Att bebin verkligen fått all sin näring genom den där fula lilla stumpen innan han kom ut till oss. 

Äcklig liten bit navelsträng som åkte rakt ner i roskisen,

Dilemmat

Jag älskar att skriva blogg. Jag tycker det är så otroligt roligt med alla kontakter som skapas, vänner man får, hur man utvecklas datortekniskt och hur man har kvar minnen i bloggen. Hittills har jag inte haft något problem med att skilja på att vara för privat men ändå personlig. Att skriva om mig själv och min vardag har jag inga problem med. Nu består dock min familj inte längre bara av mig. En liten oskyldig ovetande underbar bebis är numera en väldigt stor del av min vardag. Och för första gången under mitt bloggande tycker jag det är svårt att dra gränsen. Hur mycket vill jag skriva om min son?! Vill jag sätta bilder på honom?! Allt man skriver på internet stannar ju där. Jag har ingen aning om vad han kommer att tycka om tio år, ifall jag skriver ut en stor del av hans barndom på nätet. Kanske han tycker att det är kiva att läsa om sig själv, eller så tycker han det är en förärlig kränkning av hans integritet. Det kan jag inte veta. Och det gör att det känns lite svårt att blogga just nu. För jag vill ju skriva om min vardag. Jag vill blogga. Jag måste bara funderar lite över hur mycket lilla "Hubbe" skall vara med i bloggen och på vilket sätt. 

Hur tänker ni andra som skriver om era barn i era bloggar?! Hur mycket har ni funderat över dessa frågor?! 

Succe på stan

Hipp Hurra! Vi klarade både Stockmanns, lite shopping och sushi på stan med Hubbe idag. Jag behövde varken amma på en toa eller svettas ihjäl på grund av gallskrikande bebis. Han sov sig snällt genom hela turen. Det var ju verkligen enklare än jag hade tänkt mig. Nu vågar vi nog oss ut flera gånger. Sånt här gör att ens föräldrasjälvförtroende växer massor :)

Mums med sushi!

Blogaward

Jag fick en bloggaward av Nora för att jag har en positiv och inspirerande blogg! Tack :) Sånt blir man glad av. Till awarden hör att jag skall svara på fem frågor, så here we go:

1. Vilken person inspirerar dig mest?

Jag inspireras av folk som tar tag i sina drömmar och förverkligar dem. Som är positiva och energiska och sprider god energi. Många av mina vänner inspirerar mig, men också andra bloggare som t.ex. Malenami eller Gizmolinas. Sen tycker jag Blondinbella är sjukt cool och inspirerande. För att inte tala om Oprah Winfrey eller Martha Stewart!

2. Vad är du stolt över i ditt liv?

Jag är stolt över hurdan jag är som människa. Att jag är en bra vän, en bra fru och en bra mamma. Jag är stolt över mitt fina hem, min familj och så är jag faktiskt stolt över min blogg.

3. Nämn fem saker som du kan vara tacksam för.

Min son, min Man, min Familj, att jag är frisk och glad och att det snart blir vår

4. Hur tror du ditt liv ser ut om 5 år?

Jag tror att vi har flyttat ut i förorten. Kanske bor vi i ett radhus med en liten gård. Kanske familjen utökats ytterligare och jag har just fortsatt jobba med nya spännande jobbuppgifter på jobbet.

5. Vad skulle du jobba med om du skulle få välja  helt fritt?

Jag skulle älska att jobba med inredning. Kanske som inköpare, eller ha en egen liten butik eller bara importera inredning. Eller få skriva inredningmagasin, det skulle vara drömmen. Att jobba som lifecoach skulle jag också gilla tror jag. 

Jag skulle vilja skicka vidare awarden till följande fantastiska bloggerskor.

Alexandra, Lina, Smulan, Syrran och Danni.

Och jag vill att ni skall svara på följande frågor: 

1. Vad är meningen med livet?

2. Vad är den viktigaste modetrenden i vår?

3. Om du vann en miljon euro vad skulle du då göra?

4. Om du fick välja en person, levande eller död, som du skulle få träffa, vem skulle det vara?

5. Vad gör dej riktigt lycklig?

Amning på stan

Nu när vår son blivit två veckor får vi enligt rekommendationerna börja röra oss lite försiktigt utanför vår bebibubbla. Det skulle till exempel vara trevligt att gå ut på stan och äta lunch någon dag. Eller kanske ta en kaffe någon eftermiddag. Eller bara spatsera runt lite grann i något köpcenter. Men hur gör man se då bebin blir hungrig?! 

Jag har funderat rätt mycket på det här med amning på stan. Hur gör man bäst? Hur okej är det att amma på t.ex. caféer eller restauranger? Vilka är er bästa diskrettips. Man vill ju ogärna flasha sig för hela världen. Måste man gå och sätta sig på toan för att kunna göra det ostörd och diskret?! På hur många ställen finns det skötrum med amningshörnor?! Hinner man sen till dem ifall bebin blir akuthungrig? Är det då okej att ha med lite ersättning? Men den måste väl värmas, så hur gör man det?! 

Ja, det är många frågor som snurrar i mitt huvud. Kanske det bästa bara är att bege sig ut på stan och testa sig fram. Nappen med för skriknödfall och fullamning just innan man beger sig ut genom dörren borde väl ge ganska gott skydd. Men man kan ju aldrig riktigt veta med små bebisar...

Middag!?

Detta är vad som kokas hos oss just nu. Dock skall vi inte äta detta till middag. Fast jag har nog kokat betydligt mera plast på sistone, än vad jag lagat mat. Och tänk att jag tycker detta är nästan lika roligt som matlagning!

Mumsig soppa med nappar, bröstpumpdelar och tuttflaskor.

Barnvagnspremiär

Igår var en stor dag i vårt föräldraliv. Vi begav oss nämligen ut på vår livs första barnvagnspromenad. Den var inte lång, men väldigt spännande. Hade vi satt lämpligt med klädmängd? Inte får han väl kallt? Hur långt kan vi gå? Kommer han börja skrika?! Efter ca. 20 minuter i solskenet kom vi alla levande hem igen. Skönt. Om solen visar sig under resten av veckan kanske vi vågar oss ut igen.

Buggan in action.

Förlossningsberättelse; mitt planerade snitt

Här kommer nu min förlossningsberättelse (eller får man kalla det förlossning när det har varit fråga om ett planerat snitt?!). Varning för långt inlägg...

Måndagen den 25 februari vaknar vi tidigt efter inte många timmars sömn. Det pirrar överallt och jag är sååå nervös. Kl. 6.30 skall vi befinna oss på Kvinnis. Jag får inte äta eller dricka något, men jag skulle nog knappast ha fått i mig något heller så det gör inget. Stödstrumporna skall på medan jag ännu ligger i sängen och kommer sedan att vara på under alla de dagar vi vistas på sjukhuset.

När vi kommer in till sjukhuset tar de först lite blodprov på mig. Vi får sätta oss i ett väntrum på avdelning 52 och vänta. Det kollas också med ultra att bebin fortfarande ligger i sätesläge. Efter en stund får vi veta att det kommit in ett akut snitt före oss och vårt snitt som borde ha varit kring kl. 8 skjutits upp till kl. 10. Mera nervöst väntande, medan vi byter om till operationskläder. Mitt nattlinne är öppet där bak och maken ser nästan ut som en kirurg i sina vita kläder. Läkaren som skall operera kommer också för att hälsa på oss och det visar sig att det är samma läkare som gjorde det misslyckade vändningsförsöket ett par veckor tidigare. Just som det börjar bli olidligt nervöst och tråkigt att vänta får vi veta att det är vår tur. Jag får en superäcklig saltsmakande lösning som jag skall dricka för att lugna ner mitt maginnehåll. Klockan är ca femton minuter före tio. Vi promenerar ner till operationsavdelningen, hand i hand och jag börjar frysa lite smått. 

Inne i operationssalen blir vi presenterade för alla, narkosläkare, sköterskor och barnmorskan. Tre av oss heter Hanna och det skämtas lite om det. De sätts dropp på mig och jag får syregasmask i näsan, det är slangar överallt. Anestesiläkaren måste lägga epiduralen tre gånger innan det blir helt bra. Första gången spräcks en ven. Andra gången får hon inte in allt (andra gången gör förresten ONT för bedövningen hade inte hunnit verka innan, när det gäller epidural måste de gå snabbt). Jag börjar långsamt känna att mina ben domnar bort och blir alldeles varma. Jag känner dem, men känner ingen smärta, kyla eller värme. Det byggs ett tält runt min mage och Maken får sitta alldeles vid mitt huvud och han håller mig i handen hela tiden. En kateter förs in men jag känner inget av det. Jag börjar darra hemskt av bedövningen, riktig frossa, men de lägger en motmedecin i droppet som hjälper nästan direkt.

Kl. 10.16 läggs snittet. Kl. 10.20 hörs ett slurpande sugande ljud och så gott som direkt efter hörs ett skrik. Vår bebis är född. Jag glömmer allt annat. De tar honom till ett bord ett par meter bort, putsar honom lite och Maken får klippa navelsträngen. Sen får vår bebis äntligen komma på mitt bröst. I säkert närmare tio minuter får vi ligga och beundra och bekanta oss med vårt mästervärk. Det är en helt obeskrivlig känsla. Samtidigt håller de på att sy ihop min mage men jag känner ingenting. 

Sen går Maken, barnmorskan och "Hubbe" iväg. Jag fixas klar, lyfts över i en säng och rullas iväg mot uppvaket. Hela operationen tog ca. 40 minuter totalt. På uppvaket börjar jag darra lite igen och får en till dos motmedecin mot frossan. De ger också ibuprofen intravenöst och jag får på mig flera uppvärmda täcken. Det är helt skönt att ligga där och redan efter en halvtimma kan jag börja röra på mina ben igen. Efter en timma kan jag lyfta och böja på båda benen och de börjar göra mig klar för att åka upp till avdelningen igen. 

Hela första dagen är jag starkt bedövad. De sätter en dos morfin i epiduralen som verkar i ca. 24 timmar. Jag har mycket mindre ont än vad jag väntat mig. Det tar bar ont om jag försöker röra magen, ligger jag stilla känns det inte alls. Redan samma kväll får jag komma upp på fötter, sakta går jag till toan och fräschar upp mig lite. Det känns nog och jag är helt skakig och kallsvettig efteråt. Följande morgon tas katetern bort och jag skall upp igen. Denna gång håller jag dock på att svimma, det börjar brusa i öronen och barnmorskorna måste slänga sängen under mig. Som tur går det andra uppstigningsförsöket efter en dryg timme mycket bättre. Efter vi fått flytta in till vårt familjerum lyckas jag också ta en dusch. 

De tre första dagarna är såret mycket ömt, men bara om jag rör på mig. Att ta sig upp och ner från sängen är det värsta. Väl uppe eller nere känns det inte så farligt eller så gott som inget alls. På det stora hela har jag mycket mindre ont än vad jag förväntat mej. Fyra dagar efter går det redan lätt att stiga upp, det enda som tar ont är att skratta, hosta och nysa. Att ligga på sidan är också aningen obekvämt. Men den femte natten går även det galant. En vecka efter tog stygnen tas bort, läkaren hade sytt så hårt att det tog rätt ont att få bort dem, men såret var snyggt och det var jätteskönt att de kom hem från Rådgivningen för att ta bort stygnen, så att jag inte behövde bege mig någonstans. En vecka efteråt så rör mig redan rätt så normalt. Att skratta eller hosta är inte det roligaste men även det tar redan mycket mindre ont. Jag får inte ännu bära tungt tills min eftercheck hos läkare är gjord. Men promenader och annat vanligt går redan hur bra som helst.

Jag är jättenöjd över min förlossningsupplevelse och jag tycker allt gick så bra. Alla var så proffsiga och berättade hela tiden vad som pågick och vad de gjorde med mig. Klart jag var nervös men det hör garanterat till. Jag känner absolut att beslutet att ta planerat snitt var det rätta för mig. 

Stödstrumporna måste vara på hela tiden på sjukhuset, förutom i duschen. Inte direkt bekväma eller snygga... Tårna är dessutom öppna är fram så man får kallt om dem hela tiden.

Eftermiddagens egentid

Det här hemmamammalivet är ju hur skönt som helst. I eftermiddags hann jag med en underbart härlig stund av egentid medan lilla "Hubbe" sov och Maken var ute på vift. Nyaste Mama, kaffe och några bitar mörk choklad. Nästan perfekt enligt mig!

Hoppas inte "Hubbe" reagerar på vare sig kaffet eller choklade. Har förstått att vissa bebisar kan göra det eftersom en del går över i mjölken. 

Tvätten

Jag tror att alla nyblivna föräldrar ungefär i detta skede frågar sig hur tusan det är möjligt att en så liten människa kan producera så mycket tvätt. Vi tvättar minst ett sånt här lass i dagen nu för tiden... 

Liten typ=stor mängd tvätt

Godmorgon från bebibubblan

Killarna sover ännu men jag lyckades inte somna om. Rätt skönt egentligen, att äta frukost, läsa tidningen och hinna duscha helt i lugn och ro. Annars går allt riktigt bra. Både Mamma, Pappa och Barn är riktigt glada och nöjda för det mesta. Jag trodde själv jag skulle vara tröttare så här i början, men hittills har trötthet inte stört knappt alls. Få se om den kommer ikapp mig i något skede.

Dagens frukost bestod av yogurt, banan, mysli och hallon. Mums!

Mamma på vift

Idag gick jag för första gången utanför hemmets portar sen vi kommit hem från sjukhuset. Det kändes konstigt men samtidigt var det lite skönt och framför allt uppfriskande. Jag gick bara till Kampen och köpte en ny amningsbh från Bébé men det var nog helt tillräckligt. Saknade familjen redan många gånger under den knappa timmen jag var borta. Fast de hade förstås klarat sig hur bra som helst utan mig. Hubbe har ju en SuperPappa!

Det kändes nog lite konstigt att gå ut ensam, Men bra gick det så klart :)

Magen

Alltså detta är ju helt crazy. Tänk att min mage såg ut så här för en vecka sedan. Nu är den så gott som borta. Eller lite bulladegig är den ju, men inte alls så farligt som jag tänkt mig. 3/4 av graviditetskilona blev dessutom kvar på Kvinnis. Resten kanske hinner rinna av mig av allt ammande. Alltså jag vet ju att detta absolut inte är det viktigaste över huvudtaget i detta skede, men jag är ändå barnsligt glad över att min kropp är så bra på att återhämta sig. Tack Mamma och Pappa för mina supergener. 

Bild till vänster för en vecka sedan. Bild till höger från igår!

Hemma

I förrgår fick vi komma hem och det känns så skönt. Allt är bra med oss och vår fantastiska son. 

Välkommen hem blommor av Mormorsmor.

Vår son är världens underbaraste. Han är så söt. Stora klara ögon och världens gosigaste mjuka hud. Vi njuter för fullt och lär känna vår nya lilla familjemedlem. Få se hur mycket jag kommer orka, vilja och hinna blogga under den närmsta tiden. Det finns ju liksom lite bättre saker att göra nu.